Kompletteringar till seminarierna om
Kultur, Emotioner och Hälsa
Kultur
1.
Lalander, Philip.
& Johansson, Thomas. 1999. Ungdomsgrupper i teori och praktik. Lund:
Studentlitteratur. S. 11-74
Resumé
Analyserna
om symbolernas och ritualernas värde i ämnet ungdomsgrupper och ungdomskulturer
är mycket omfattande så jag tänker försöka fånga upp det viktigaste i korta
ordalag.
Författarna
studerar kopplingen mellan ungdomsgrupper och ungdomskulturer ur en symbolisk
dimension. De vill visa att de sociala och psykologiska perspektiven är
underordnade i sammanhanget. Avsikten med artikeln är att introducera centrala
distinktioner och begrepp i området.
För
att förstå ämnet måste vi känna till utvecklingspsykologiska faktorer och känna
till förändringar som har skett inom ungdomskulturen, när ungdomskulturen
förändras händer det något med ungdomsgruppen och vice versa, anser
författarna. De koncentrerar studien till ungdomsgruppen och tar upp några
viktiga faktorer.
Åldern
är viktig att beakta. Ungdomars identitetsskapande förändras med åldern. Lika
viktigt som åldern är idealen. Ungdomars ideal speglar samtidens samhällsnormer
men artikeln diskuterar kulturskapandet, inte idealen. Andra viktiga faktorer
är mode och stilar.
Fokus
låg inte på stilar men det var nödvändigt att nämna dem för att förstå
ungdomsgruppen. Lalander anser att grupper kan analyseras ur olika perspektiv.
Psykologiskt studerar vi känslor, gruppdynamik, konfliktlösning m m. Socialt
kan vi titta på ledarskap, makt, rollfördelning, social interaktion etc.
Lalander tar hänsyn till båda perspektiven men lägger tonvikten på
ungdomskulturen som ett symbol- och identitetsskapande där ungdomars gemensamma
erfarenheter, deras könsmognad och deras skolgång är viktiga faktorer.
Ungdomskulturen
är inte homogen, i samtidens ungdomskultur kan flera genrer urskiljas. Dessutom
vill författarna lyfta fram mikrokulturer, kulturskapandet i den konkreta
gruppen. Viktigt i studien är det kollektiva skapandet, inte det individuella,
även om ungdomars identitetsskapande initialt sker på individnivå. Författarna
poängterar att kontakten mellan kamratgruppen och andra kollektiva
grupperingar, identiteter och stilar har stort inflytande på individens och
gruppens identitetsskapande.
Samtidigt
försöker individen, ibland helt desperat, hitta och behålla en egen personlig
prägel i förändrings- och förvandlingsprocessen. Författarna tar i artikeln
hänsyn till globaliseringen. Nutiden påverkas av många fler influenser pga. att
avståndet mellan grupper och kulturer har i stort sett minimerats med teknikens
hjälp.
Lalander
tar upp några viktiga faktorer som påverkar övergången från barndom till
vuxenhet. Puberteten är startpunkten för tonårsperioden. Adolescens är ett psykoanalytiskt
begrepp som hjälper oss att förstå faserna i ungdomars frigörelseprocess från
föräldrarna, inklusive den narcissistiska fasen då tonåringen fixerar sig vid
den egna odödligheten, ett tillstånd av upprymdhet och lycka som lätt kan
övergå till det motsatta. Övergången till vuxenlivet ter sig olika från individ
till individ. Varje ung person kliver in i vuxenlivet vid en tidpunkt då
förändringsprocessen känns som ett avslutat kapitel.
En
aspekt som jag finner intressant i Lalanders studie är hur vuxenvärlden ser på
myten ”Ungdom”. Alla vill vara och förbli unga och vackra tonåringar. Med vår
tids kunskap om hälsa och med våra medicinska framgångar är denna dröm möjlig
att förverkliga. Men min fråga är: vad ger vi för signaler till våra ungdomar
när vi själva inte vill lämna ungdomen samtidigt som vi kräver att de ska göra
sig klara för vuxenlivet. Som alltid hamnar jag i ett paradoxalt dilemma.
1.
Franks,
Katherine. 2003. ”Just trying to relax: Masculinity, Masculinizing practices
and strip clubs regulars”. i The journals
of sex research, vol 40, no 1, s 60-75.
Resumé
En
strippklubb anses, enligt Frank, vara en underhållningsverksamhet riktad mot en
viss grupp heterosexuella män. Kvinnor är välkomna till en strippklubb om de
kommer i sällskap av en man.
Frank
förklarar besöken på strippklubbar med mäns vilja att känna makt. Känslan av
överlägsenhet, i det här fallet över kvinnor, stärker deras självbild. Men
Frank menar att besökarna egentligen inte förstår sitt beteende. Hon menar att
vår syn på maskulinitet, sexualitet, underhållning och konsumtion är viktig i
förståelsen av strippklubbsbesöken. Vi måste koncentrera oss mer på att
definiera dessa begrepp än på att förklara klubbarnas roll som ett andrum
mellan hemmet och det offentliga rummet eller på att förklara männens sexuella
behov utifrån ett biologiskt perspektiv. Ingen av Franks intervjuoffer uppgav
det sexuella behovet som ett skäl för besöket. Visst förekommer det sexuella
handlingar i strippklubbarna men de skälen som uppgavs till besöken var önskan
att träffa kvinnor med en annan bakgrund än var besökarna var vana med. Kvinnor
som tar initiativ, kvinnor som törs och vill beskådas nakna, kvinnor som
bejakar sin sexualitet. En annan önskan handlade om viljan att umgås, inte med
sexuella avsikter, med andra män i en ny annorlunda miljö.
Flera
intervjuoffer uppgav att de var uttråkade av den strikta, konservativa kvinnan
de var gifta med. Hon som varken röker eller dricker. De ville komma ifrån
hemmets trista miljö och komma till ett ställe där de samtidigt med drickandet
och rökandet kunde vila ögonen på vackra flickor. Över hälften av de
intervjuade besökare uppgav att de i klubben inte behövde följa de regler som
det konventionella samhäller satt upp. Att träffa singelkvinnor i vanliga barer
var inget bra alternativ för besökarna, där fick de också lov att följa en
uppsättning regler vilket de slapp i strippklubben. Där kunde de få en
ordentlig avkoppling. Där nådde inte alla ”måsten” dem. Där kände de sig fria –
bort från arbetets mödor, bort från kvinnornas krav, bort från det trista
äktenskapet och bäst av allt var frihetskänslan. Friheten att lämna den ”fria
zonen”, klubben, och återvända till sin gamla, invanda och trots allt trygga
miljö när de så önskade.
Intressant
var Franks presentation av klubbens regler. Många tror att det är en plats
utanför samhällets ramar, en plats utan regler och normer. Fel, säger Frank.
Strippklubben har ett helt regelverk besökarna måste följa. Klubbens
geografiska placering regleras politiskt. Beteendet i lokalen övervakas av
flera personalkategorier. Besökarna övervakar varandras beteenden. Dessutom,
och mest uppseendeväckande är den uppsättning regler som varje besökare sätter
upp för sitt eget beteende, han övervakar sig själv och samtidigt konstruerar
och utvecklar nya regler för sitt beteende i klubben, enligt studien.
En
intressant aspekt i studien var besökarnas längtan efter ett öppenhjärtigt
samtal med en kvinna eller en man som inte tillhörde deras invanda krets. Här
kunde de prata om sådant de inte vågade prata om annars. Här riskerade de
inget.
Emotioner
1.
Aspelin, Jonas.
1996. ”Thomas Scheffs socialpsykologi. En introduktion”. i Sociologisk forskning, nr 1. s 71-86.
Resumé
Aspelin
hänvisar till Scheffs syn på vårt moderna samhälle. I Scheffs
socialpsykologiska teori är sociala band, samklang, differentiering, alienation
och skam/stolthet centrala begrepp. Scheff beskriver vårt moderna samhälle som
relationsfattigt, våra relationer är varken trygga eller stabila men vi vill
inte erkänna det. Vi sopar eländet under mattan med hjälp av myter. Den ena
myten, bilden av oss själva som starka, oberoende individer utan behov av
relationer. Den andra myten hjälper oss att förneka svårigheterna i livet, vi
förenklar dem och beskriver de som oproblematiska.
Intressant
hos Scheff, enligt Aspelin, är jämförelsen med asiatiska och forntida
samhällen. Där uppslukas individen. Hos oss, i den västerländska kulturen,
isoleras individen. Denna dikotomi benämner han som Underdifferentiering kontra
Överdifferentiering. Ingen lugn och ingen ro, varken nu eller då, varken här
eller där…
Scheff
menar också att den moderna människan har förlorat förmågan att tänka i
relationstermer. Det är individens, inte kollektivets, intentioner som står i
centrum i alla sociala händelser.
Scheff,
i likhet med Mead och Goffman, menar att individen kan varken verka eller
utvecklas utan det direkta mötet med medmänniskor i olika kontexter. Scheff
vill ha en tydligare koppling mellan mikro och makro perspektiven och en
tydligare dynamik mellan teori och empiri när vi studerar våra mänskliga
relationer. Detta enligt Aspelin. Scheff önskar också att emotioner och
emotionell kommunikation får väga tyngre i vårt sätt att analysera vår samvaro.
En
annan aspekt i Scheffs socialpsykologiska teori är kausalitet. Liksom
behaviorismen betonar Scheff vårt sociala beteende men till skillnad från
behaviorismen vill Scheff förstå bakgrunden till varje socialt uttryck i just
den specifika situationen. För honom, enligt Aspelin, räcker det inte med att
studera vårt yttre framträdande och vårt sociala beteende för att förstå våra
relationer.
Vi
måste studera både de uttalade och dolda budskapen för att förstå
multikomplexiteten i våra relationer. Vartenda socialt samspel måste betraktas
som ett mikrouniversum.
Aspelin
presenterar flera av Scheffs begrepp. Sociala band är viktiga, våra relationer
testas ständigt i nya kontexter och byter status vid varje relationstillfälle.
I kommunikationen med andra bestämmer vårt uppförande och de känslor vi visar
upp vilken status våra sociala band får. Alienation är ett sociologiskt begrepp
som enligt Scheff utelämnat den interpersonella aspekten, Scheff anser att
begreppet borde innefatta människans sociala och biopsykiska tillstånd där
”Miget” figurerar inte på bekostnaden av ”Jaget”. Scheff anser vidare att skam
och stolthet är människans grundkänslor. Båda är nödvändiga i förståelsen av
våra sociala relationer. Hos Scheff är känslor som vrede, sorg och rädsla
sekundära till skam. Så nu får jag fundera en hel del, hittills trodde jag att
rädslan är en primär känsla som styr vårt förhållningssätt till omvärlden båda
på mikro och makro nivå.
1.
Lindberg, Odd.
1998. ”Emotioner och identitetsutveckling – En analys av narkotikakarriärer”. i
Sociologisk forskning, nr 2. s 73-101
Resumé
Genom
att empiriskt studera narkomaners missbrukarkarriärer vill Lindberg belysa
känslornas betydelse i våra relationsmönster. Han strävar efter att kartlägga
både subjektiva/inre och objektiva/yttre aspekter i individernas livskarriärer.
Han
utgår ifrån följande teoretiska aspekter:
1. Identitet. Lindberg anser att i forskningen saknas
diskussionen kring att en individ kan uppvisa olika identiteter i olika
sammanhang och att identiteterna kan ha olika viktighetsgrad. Lindberg vill att
vi tar hänsyn till individens emotionella utveckling och att individen ges möjlighet
att utforska sitt stabila Jag. På så sätt ges individen tillfälle att tränga
undan sitt destruktiva Jag.
2. Trygghet. För att vi ska känna oss trygga måste vi
känna tillit till vår omgivning. Vi tappar fotfästet i tillvaron om vi inte
utvecklar varaktiga sociala relationer. Vi ”slutar leva” om vi inte känner att
vi tillhör ett sammanhang vilket kan leda till att vi förnekar vår identitet,
menar Lindberg. Hans slutsats är att otrygga relationer kan leda till missbruk.
3. Skuld och skam. Om vi blir eller tror att vi blir
avvisade av vår omgivning under vår uppväxt blir vi oroliga och det leder till
skamkänslor som sätter vårt tillit till våra närstående på spel. Vi blir också
oroliga och känner skuld om vi tror att vi har brutit mot vår grupps normer och
förväntningar. All denna oro kan, enligt Lindberg, försvaga våra sociala band.
Hos vissa individer initierar upplevelsen av skuld och skam en
missbrukarkarriär, ett sätt att fly undan de negativa känslorna.
4. Lindberg refererar till Collins studier av ritualer, symbolers
betydelse och kultur kapital. Vi dras till människor som tolkar verkligheten på
samma sätt som vi gör. Samvaron med dessa människor ger oss den emotionella
energi som är nödvändig för vår överlevnad. Det är vår livshistoria som
bestämmer vilken grupp som känns trygg och säker för oss att vistas i och känna
solidaritet med.
Centralt
i Linbergs analys är att våra tidiga upplevelser, och särskilt våra relationer
i vår familj och till våra föräldrar, påverkar vårt val av umgänge. Vi väljer
att vara med i en grupp där vårt kulturella kapital värderas högt och där vår
identitet bekräftas. Vi vill inte känna oss underlägsna. Många finner en social
tillhörighet i missbrukargrupper där ritualer förstärker individens sociala
band och stärker individens självkänsla.
Enligt
Lindberg finns det inte några enkla förklaringar till olika individers
missbrukarkarriärer. Om vi vill förstå missbrukarnas beteenden måste vi
ständigt öka våra kunskaper om orsakerna till missbruket. Jag kan inte annat än
hålla med.
Hälsa
1.
Antonovsky,
Aaron. 1990. A somewhat Personal Odyssey in Studying the Stress Process. i
Stress Medicine, vol. 6, s 71-80
Resumé
Viktigare
än att lösa problemet är vårt sätt att kartlägga det, inleder Antonovsky sin
beskrivning av sin resa som sociolog och forskare. När han var involverad i ett
forskningsprojekt kring sjukdomen MS eftersträvade han en komplett
variabellista. En grupp MS-sjuka skulle jämföras med en kontrollgrupp där
variablerna ålder, kön och ort skulle ge en sociokulturell matchning.
Antonovsky
ville inkludera variabler ur individernas viktigaste livshändelser såsom
ekonomiska förhållanden, dödsfall i familjen, upplevda faror o lik. Han
upptäckte under arbetets gång att listan på dessa vardagliga, ibland
problematiska, livshändelser kunde göras hur lång som helst, den tog aldrig
slut. Några händelser hade en högre stressfaktor än andra men listan kunde inte
bli komplett. Han upptäckte också att stressfaktorerna inte upplevdes som
sådana av alla individer i studien.
Slutsatsen
blev att vi, för att förstå de stressfaktorer som påverkar sjukdomstillstånd,
måste studera både små problematiska vardagshändelser och stora problematiska
livshändelser i individens livsberättelse. Och att dessa kan förändras till sin
karaktär under tidens gång. Antonovsky ville inte särskilja negativa och
positiva livshändelser. Detta är oviktigt, menar han, det finns andra faktorer
som bestämmer livshändelsernas inverkan på individen: stressfaktorer. En spänd
situation som inte blir löst leder till stress. Spända situationer hamnar vi
alla i, menar Antonovsky, Skillnaden är att vissa av oss har tur och kan
fortsätta vårt liv utan allvarliga konsekvenser.
I
fortsättningen ville Antonovsky koncentrera sig på stressfaktorerna. Han ville
veta vad som orsakade sammanbrott och kollaps. Han ville förstå
händelseförloppet från det att en social spänning uppstod till det att den omvandlades
till en sjukdomsframkallande stressfaktor. Några år senare studerade Antonovsky
en grupp kvinnor som hade suttit i koncentrationsläger under Andra
världskriget. Antonovsky undrade hur de kunde överleva och reparera sina liv.
Några
år senare blev han ombedd att vara med och utforma en läkarutbildning i Israel.
Han kallade sitt arbete då för ”Hälsans sociologi”. Annars var det internationellt
accepterade namnet på sådana studier ”Medicinsk sociologi”. Utgångsläget för
studien var tesen att vi alla är, från den dagen vi föds, potentiella fall för
ohälsa. Men Antonovsky var inte intresserad av vad som gjorde oss sjuka, han
ville veta vad det var som höll oss friska. Så myntades begreppet
”Salutogenes”, för att förstå hälsans orsaker. När vi studerar sjukdomsbilder
glömmer vi att s.k. friska personer kan också bära på dessa sjukdomar. När vi
studerar riskfaktorer glömmer vi att studera friskfaktorer. Dessutom, menar
Antonovsky, visade det sig att sociala händelser kan hos vissa framkalla hälsa
och hos andra ohälsa. Det betyder att vi inte villkorslöst kan se på hälsa som
det normala tillståndet att utgå ifrån.
Dessa
tankar var opublicerade och var början till ett paradigmskifte. År av
funderingar ledde Antonovsky till teorin kring KASAM, känslan av tillhörighet.
Teorin grundas på tre begrepp, meningsfullhet, begriplighet och hanterbarhet.
Individens självkänsla har också en stor betydelse i sammanhanget. Antonovsky
har även utvecklat ett verktyg för att mäta våra friskfaktorer. Genom att
inventera dessa ändras våra attityder och vårt förhållningssätt till vårt
mående. När vi väl blir medvetna om det som behagar oss jagar vi dessa välbehagsfaktorer
och sänder välbehagssignaler till vår kropp som i sin tur låter bli att bli
sjuk….
2.
Reeder, Jurgen.
2006. Psykoanalys i välfärdsstaten – profession, kris och framtid. Stockholm:
Brutus Östling Förlag Symposion. s 113-169.
Resumé
Hur
bör jag leva mitt liv? Frågar Sokrates.
För
att svara på frågan måste vi, enligt Reeder, beakta följande: En ständig etisk
reflektion med oss själva och med vår omgivning om våra sociala handlingar
leder till en god gemensam värdegrund. Eftersom det etiskt goda tenderar
begränsas till den privata sfären måste vi även förhålla oss till abstrakta
sociala förhållanden. Därför ska vi följa Kants filosofi och rätta våra
handlingar efter moraliska lagar som utformas på förnuftets och intellektets
grunder. Men vi måste vara på vår vakt. Nutidens moderna samhälle betonar det
rätta framför det goda. Om vi tystar ner vårt etiska omdöme tar den opersonliga
moralen över. I värsta fall kan det leda till dogmatism. Den enskildes röst
tystas ner, kuvas och undertrycks.
För
att förstå skillnaden mellan en symptomorienterad och en karaktärsorienterad
psykoanalys beskriver Reeder psykoanalysens historiska utveckling. Det började
med pionjärperioden då Freuds behandlingsmodeller gav individen en chans att
skriva om sin livshistoria och börja om med friska medvetna tag genom att bli
varse om vårt omedvetna. Efter de första tjugo åren började på 1920-talet
professionaliseringsprocessen.
Freud
förfinade behandlingsmetoderna med att beskriva individens olika Jagtillstånd.
Efterkrigstiden, då fanns inte Freud med längre, innebar en professionell
konsolidering. Psykoanalysen erövrade legitimitet, vetenskaplig status och
ekonomisk framgång. Nutidens psykoanalys befinner sig i kris. Ofta framstår den
som en medicinsk behandling trots att den hjälpsökande inte är sjuk utan
genomgår en livskris eller råkar ut för ett livsproblem.
Den
individen ska inte definieras som patient. När vi systematiserar psykisk
normalitet tappar psykoanalysen förmågan att ödmjukt förklara tillvarons
mångtydighet och då börjar vi moralisera våra själsliga tillstånd, klargör
Reeder. Enligt honom måste vi fortsätta utveckla och nutidsanpassa Freuds tanke
om att inte stämpla individen som sjuk. Vi ska lindra individens lidande genom
att hjälpa honom/henne acceptera tanken på att det omedvetna styr våra önskemål
och handlingar. Vi behöver inte kartlägga vårt omedvetna, vi behöver förstå
psykets grunder och våra själsliga processer.
Psykoanalysen
har en etisk funktion, menar Reeder, den hjälper individen att förstå livsödet
i den aktuella sociala kontexten. Psykoanalysens etiska dimension hjälper oss
att reflektera över våra livsberättelser och få nya perspektiv på vårt öde.
Genom att skaffa oss ett nytt förhållningssätt kan vi kanske, som Freud sa, få
ett svar på vilka vi vill vara snarare än ett svar på vilka vi är. Detta kan
leda till en försoning med vårt öde genom att vi kommer till självinsikt,
förklarar Reeder.
Han
avslutar artikeln med att definiera det goda livet som Aristoteles gjorde, att
leva gott är att leva i enlighet med sin bestämmelse. Men det är ändå samtidens
förutsättningar som ger eller inte ger individen tillgång till det goda livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar