Bakgrund
Jag är mycket intresserad av att
försöka förstå vad som hände i Mellanöstern år 1948. Jag är allmänt intresserad
av hur mänskligheten hanterar konfliktlösningar på alla nivåer, primärt,
sekundärt och globalt. Genom åren har jag läst, hört och sökt information om
varför det palestinska folket förblev hemlandslösa. Åren mellan 1948-1967
förbryllar mig därför att det finns så lite dokumenterat om dem i förhållande
till massflödet i media, litteratur och tidigare forskning som handlar om åren
1967 och fram till våra dagar. Med min egen forskning har jag för avsikt att fördjupa
förståelsen för vad som hände det palestinska folket mellan 1948 och 1967.
Varför bildades inte ett Palestina vid sidan av Israel 1948? Vad hindrade det
palestinska folket att bilda ett Palestina mellan åren 1948 och 1967? Varför
blev och förblev en del palestinier flyktingar i Gaza, Västbanken och i ett
flertal arabländer medan andra palestinier integrerades i många länder i väst
och många valde att bli medborgare i Israel? Hur kunde det palestinska folket
splittras som det gjorde trots att de har utvecklat en kollektiv identitet?
Denna kollektiva identitet ämnar jag titta närmare på och utforska hur det
palestinska folket var organiserat före 1948.
Tidigare forskning och
nyhetsflödet förvirrar, ofta känns det som om det serverade stoffet skiftar
karaktär beroende på personliga ståndpunkter. Och orsaken till min egen undran
är att tiden mellan 1948 och 1967 är som bortsuddad. Och jag vill veta hur det
var just då. Var det lugnt då? Hur levde och verkade det palestinska folket
under Jordaniens och Egyptens ockupation av Västbanken respektive Gaza?
För att besvara min
forskningsfråga måste jag komma åt problematikens kärna och fokusera på den
hotbild som kan klarlägga och upplysa om varför palestinierna blev och förblev
hemlandslösa. Det palestinska folket framstår som ett offer. Hur kommer det sig
att det blev på det viset trots att världssamfundet erbjöd både palestinier och
israeler samma möjlighet 1948? Hur kunde israelerna fokusera på
framgångsfaktorer medan palestinierna tillät sig själva att bli ett offer? Vad
handlar denna kollektiva självbild om?
Mitt mål med min forskningsfråga är att komma fram till en
förklaringsmodell som fördjupar förståelsen kring de mycket svårlösta
farhågorna om palestiniernas dilemma, varför blev de hemlandslösa 1948?
Innehållsförteckning
3.1 Kvalitativ forskning..................................................................................................... 3
3.2 hermeneutisk forskningsansats.................................................................................. 4
3.3 Fenomenologisk forskningsansats lämpar sig inte
för min studie........................ 5
3.4 Varför jag inte kan forska med Grundad teori som
ansats..................................... 6
Referenslista..................................................................................................................... 7
Det övergripande syftet men min
undersökning är att öka medvetenheten om och få en djupare förståelse för
palestiniernas situation genom att studera deras och andras roll i de hinder
som uppstod, 1948 och tjugo år framåt, för bildandet av ett palestinskt
hemland. Min vilja är att förutom tolkningar och analyser av tidigare forskning
och av litteratur hitta personer som kan av egen erfarenhet berätta och kanske
synliggöra faktorer och förklaringar som eventuellt saknas i andra källor.
Eventuella nyckelord: symbolisk
interaktion, kollektiv identitet, existentialism, stress, främlingsskap,
negativ socialisation.
För att besvara min
forskningsfråga måste jag välja den kvalitativa forskningsmetoden. Min
frågeställning är ontologisk till sin karaktär, jag vill studera en företeelse,
en sociohistorisk sådan, ett folk anser sig ha förlorat sitt land och jag
undrar vad detta betyder och vad det handlar om. Min förförståelse kan ha
inverkan på min forskning men rent intellektuellt kan jag inte påverka de
dokumenterade historiska händelserna. Kan jag vara neutral?
Jag kan så långt
som det är möjligt etablera ett Jag/Det förhållande till mitt studieobjekt och
försöka observera det som ”är” i det jag ser. Genom att deklarera min
förförståelse kan jag lämna den bakom mig och gå in i min forskarroll så
fördomsfritt som möjligt. Jag måste under hela forskningsprocessen minnas mitt
ansvar för att mina resultat ska bygga på en vetenskapligt accepterad metod när
jag systematiserar och strukturerar mina data. Min förståelse och mina resultat
ska baseras på tidigare forskning och referensramar i samspel med min och
eventuellt andras livsvärld (Holme 1997: 321-330).
I det här skedet vet jag inte ännu om min studie kommer
att inkludera intervjuer med relevanta personer. Jag vill och kommer att
försöka komma i kontakt med möjliga informanter men jag vet inte om det går att
genomföra. Om jag gör det kommer att jag att ha på mig hermeneutiska glasögon. Då
måste jag initialt inventera min förförståelse och även ta med den generella
kunskapen som redan finns om forskningsfrågan. Jag måste bilda mig en allmän
uppfattning om problemet i sin helhet i dess sammanhang innan jag fokuserar på
detaljerna. Från början ska jag försöka etablera en dialog med texten i min
datainsamling för att kunna avkoda nyckelbegreppen i informanternas texter och
dessas betydelsesystem.
Jag ska anstränga mig och utläsa
det som står mellan raderna, se det dolda i texten. Det okända i texten ska jag
lyfta fram så den blir synligt inte enbart för mig utan även för andra
intressenter. Jag ska ha den hermeneutiska spiralmodellen i tankarna tills
texten är fullständigt genomsökt (Dahlberg 2008: 281-282).
Jag vill tillägga att det som
redovisas i den här metoddesignen kan komma att ändras senare när jag genomför
min undersökning. Jag är inte helt färdig med formuleringen av min
forskningsfråga och de forskningsansatser som är lämpliga i sammanhanget.
Den kvalitativa forskningsmetoden
kräver en forskare som är intresserad av sammanhang och strukturer (Holme
1997:78).
Mitt ämnesområde är en aktuell
och flitigt debatterad fråga särskilt i media. Det är därför viktigt att jag
grundligt kartlägger min förförståelse som naturligtvis har präglats av det
offentliga samtalet (a. a 95). Jag har däremot ännu inte hittat så mycket
tidigare forskning och litteratur som kretsar kring just den tidsperioden jag
vill studera, 1948 och eventuellt tjugo år framåt.
Om jag i huvudsak kommer att
syssla med analyser av litteratur och tidigare forskning blir det enormt
viktigt att jag följer den kvalitativa forskningsprocessen noggrant. Jag kommer
att arbeta kognitivt, vid datainsamlingen kommer jag att nogsamt och växelvist
relatera materialet till min frågeställning, då kanske nya frågor dyker upp på
min väg till en djupare förståelse. Jag kommer att omsorgsfullt följa mina data
så att den normativa aspekten uppfylls, att säkerställa det insamlade
materialet så att det inte bara är stoff som bekräftar mina fördomar (a. a
96-98).
Min studie är inriktad på att förstå
det palestinska dilemmat i sitt sammanhang. Jag ämnar också komma fram till
någon eller några förklaringsmodeller för att på ett strukturellt sätt fördjupa
förståelsen för det unika i en händelse eller ett händelseförlopp under en
begränsad tidsperiod (a. a 96).
Jag har redan börjat läsa
relevanta forskningsrapporter och jag letar fler för att mina källor ska kunna
vidga mina föreställningar om min forskningsfråga (a. a 80-81). Jag hoppas även
kunna hitta lämpliga informanter som kan öka informationsvärdet och fördjupa
förståelsen för mitt undersökningsområde (a. a 101).
3.2 Hermeneutisk forskningsansats
Inom hermeneutiken söks det en
förståelse av det meningsfulla i mänskliga aktiviteter. Hermeneutiken är en
metod för förståelse och tolkning av innebördsrika fenomen. Den vill också
komma fram till en beskrivning av själva förståelsen och villkoren bakom
förståelsen (Dahlberg 2008: 67-69).
Initialt måste jag inventera min
förförståelse och även ta med den generella kunskapen som redan finns om forskningsfrågan.
Jag måste bilda mig en allmän uppfattning om problemet i sin helhet i dess
sammanhang innan jag fokuserar på detaljerna. Från början måste jag försöka
etablera en dialog med texten i datainsamlingen för att kunna avkoda
nyckelbegreppen (a. a 131-132).
Den hermeneutiska forskaren
förväntas anstränga sig och utläsa det som står mellan raderna, se det dolda i
texten. Det okända i texten ska lyftas fram så den blir synlig för forskaren.
Denna förståelse ska beskriva informanters upplevelser av det studerade
fenomenet. Gadamer har sammanfattat den hermeneutiska läran: tolkning och
förståelse är grundläggande för människans ”vara”. Han förenar Husserls idéer
om livsvärlden med Hediggers existensfilosofi (a. a 87-88). Enligt Gadamer
måste jag i min kvalitativa/hermeneutiska forskning försöka förstå texterna i
min datainsamling förutsättningslöst och utifrån mina informanters upplevda
erfarenhet.
Jag måste också koncentrera mig
på förståelsen av min forskningsfråga i den kontext den förekommer i mina
informanters vardag. Intressant att nämna är Gadamers (1998) fyra vetenskapsteoretiska
principer: forskaren ska inta en filosofisk och vetenskaplig öppenhet gällande
metodvalet, han/hon ska kritiskt granska traditionernas makt över den egna
förförståelsen, forskaren ska noggrant välja teori för att inte låta den egna
förförståelsen påverka förståelsen av texten i sin studie och slutligen ska
forskaren vara inriktad på att förstå ”den andre” under hela arbetsprocessen (a.
a 277-278).
Den enskilda människans livsvärld
står i centrum i en hermeneutisk vetenskaplig studie, alla mänskliga
konstruktioner som ingår i våra livsvärldar ska vara föremål för tolkning (a. a
s 69-72). Det handlar om existentiella frågeställningar, vad det aktuella
problemområdet betyder för människan i den aktuella kontexten. I min studie,
utifrån mitt syfte, ska jag studera ett komplicerat fenomen, socialt,
kulturellt, ekonomiskt, politiskt och historiskt sett. Det lätt att fastna i
föreställningar som ingår i min egen livsvärld så jag måste skapa distans till
alldagliga tolkningar och det tänker jag göra särskilt när jag analyserar
relevant litteratur och relevanta forskningsrapporter (a. a s 134-135).
Fenomenologin manar oss att
betrakta det välkända med nya ögon. Sakens väsen är något mer än det vi tror
oss se (Dahlberg 2008: 134-135). Vi
måste vara öppna för att vad som helst kan dyka upp som en ytterligare möjlig
gestaltning av fenomenet. Vår forskarroll är helt beroende av detta öppna sinne
för att kunna förstå saker på ett helt nytt sätt (a. a 122-123).
Vår livsvärld
är fullproppad med förförståelse för de flesta saker vi känner till, vi måste
anamma och lära oss en vetenskapligt baserad förförståelse. Vi måste alltså
tygla vår egen förförståelse, synliggöra den och förstå dess innebörd (a. a 139).
Om vi väljer att forska med fenomenologi som ansats måste vi först synliggöra
vår förförståelse av fenomenet vi vill studera. Vi har lätt för att fastna i
föreställningar som ingår i vår livsvärld. Vi måste få distans till våra
alldagliga tolkningar för att komma åt fenomenets väsen (a. a 134-135).
Livsvärlden är svaret på den
ontologiska frågan: Vad är världen? Den beskriver våra antaganden om vad
världen består av (a. a 155). Forskaren måste kartlägga sin livsvärld och
samtidigt inta ett naivt, naturligt och förutsättningslöst förhållningssätt
till sin forskningsfråga. Om forskaren vill underordna sig den fenomenologiska
forskningsansatsen måste han/hon dessutom placera sig i en kritisk och
granskande position. Genom en medveten reflektion kommer forskaren åt
fenomenets kärna och Varat (a. a 161).
Fenomenologin är en kunskapsteori
som skär igenom alla filosofiska dikotomier. Här gäller
det att uppleva sin relation till
världen och till saken här och nu. Det är subjektet upplevelse
av världen som är viktig och den
upplevelsen måste problematiseras om vi bestämmer oss för
att anta fenomenologin som ansats
(a. a 125). Det finns inte några absoluta sanningar,
vi upplever världen med våra
kroppar och kan därför aldrig fly våra subjektiva och
fördomsfulla inställningar och
attityder. I våra försök att komma närmare sanningen måste våra horisonter
hållas öppna (a. a 131).
Vi ska försöka bortse ifrån det
vi som forskare upplever som verkligt men även ifrån det vi upplever som en
illusion. Vi ska vidga våra horisonter genom att lägga vår egen livsvärld åt sidan
och istället upptäcka andras livsvärldar (a. a 32). Vi ska klargöra våra
intentioner genom att hitta en djupare dimension i textens innehåll (a. a 46-48).
Vi ska försöka urskilja fenomenet i dess skilda variationer och i dess förmåga
att uppenbara sig bortom realismen och
bortom idealismen (a. a 248).
Vår språkliga förmåga är viktig
när vi väljer fenomenologin som ansats. Den hjälper oss att komma åt essenserna
när vi försöker komma åt de betydelsesystem som omger upplevelsebeskrivningarna
i våra data (a. a 254-255).
Min forskning handlar i och för
sig om att upptäcka andras livsvärldar men min forskningsfråga går ut på att
uppnå en djupare förståelse för historiska händelser och inte på att upptäcka
nya meningar av upplevelsen av att vara hemlandslös. Därför kan jag inte välja
fenomenologin i min nuvarande studie.
GT är en explorativ
forskningsmetod. Genom en vardagsnära kontakt får forskaren möjlighet att utgå
ifrån aktörsperspektivet. Den bygger på att livshändelser konstrueras och
omkonstrueras genom interaktion mellan människor (Guvå 2003: 11). GT är
induktiv till sin karaktär men är i viss mån även deduktiv, den tillåter
nybildning av teorier under arbetets gång (a. a 16). Om vi som forskare vill
hitta indikatorer i våra data, förstå hur begrepp förhåller sig till varandra
och om vi strävar efter att hitta ny förståelse och nya meningar kan vi välja
att fältobservera för att komma så nära verkligheten som möjligt (a. a 35-47).
Vissa av mina intentioner med min
studie skulle i och för sig lämpa sig att utforskas med GT som ansats. Jag har
ingen färdig teori att utgå ifrån och jag skulle kunna utifrån rådata via begreppsbildning
och mönstersökning bilda teorier baserad på en GT-arbetsprocess (a. a kap.5).
Jag skulle kunna genomföra en induktiv forskning och en empirisk datainsamling som
skulle ge mig utrymme för egen tolkning av upptäckter via observationer,
transkriberade intervjuer och läsning av tidigare studier. GT är en induktiv
ansats men i viss mening även deduktiv som tillåter nybildade teorier växa fram
under arbetets gång (a. a 16).
Rent praktiskt inser jag
begränsningarna. Att forska genom att själv agera aktör bland andra för att
skapa ett ömsesidigt förtroende (a. a 33) vore intressant men faktiskt en
omöjlighet för min del. Fältobservation är den mest använda datainsamling inom
GT och underlättar möjligheter att hitta indikatorer på sociala händelser inom
forskarens ämnesområde (a. a 35). Detta arbetssätt är karaktäristiskt för GT
och beskriver den sociala verkligheten utifrån forskarens tolkningar av den
kontinuerliga datainsamlingen. Jag hade velat analysera en insamlad information
utifrån fältstudier, observationer, intervjuer och noteringar för att sedan identifiera
relationen mellan centrala teman och begrepp i aktörernas egna utsagor. Efter
en identifiering av begrepp och mönster utifrån en empirisk studie skulle jag
utforma nya teorier (a. a 36-47).
En sådan studie borde bilda nya
frågeställningar som ringar på vattnet och min teoretiska känslighet skulle öka
med tillgång till såväl teoretisk kunskap som praktisk erfarenhet inom min
studie (a. a 41). Grundad teori möjliggör reviderade metoder där man kan få
fatt ny kunskap genom att ständigt modifiera och omvandla begrepp. GT utgår
från att mänskligt beteende bara kan studeras i sitt sammanhang, i sin kontext,
på ett kreativt sätt.
Trots att jag skulle kunna
använda GT i min studie kommer det inte att ske. De aktörer som skulle kunna
vara mina informanter lever och verkar i en annan världsdel och av bl a
ekonomiska skäl har jag inte någon möjlighet att uppleva och undersöka deras
verklighet på nära håll. Däremot utesluter jag inte genomförandet av annan
kontakt med människor som har anknytning till min forskningsfråga.
Dahlberg, K, &
Dahlberg, H, Reflective Lifeworld
Research. Andra upplagan.- Lund: Studentlitteratur, 2008.
Guvå, G & Hylander, I, Grundad
teori - ett teorigenererande forskningsperspektiv. - Stockholm:
Liber, 2003.
Holme, I M och Solvang, B K, Forskningsmetodik.
Om kvalitativa och kvantitativa metoder. Andra upplagan. – Lund: Studentlitteratur, 1997/2000.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar